Hösten 2012

Jag var ute på restaurang med ett par vänner i lördags. Fördrinkarna var urgoda och maten likaså. Under kvällen blev det naturligtvis diskussioner även kring det stundande kommunalvalet och andra val och hur man får rösta då man bor utomlands eller annars inte har möjlighet att gå till vallokalen. Då slog det mig att jag faktiskt de två senaste presidentvalen röstat på sjukhuset. Där ligger man i större eller mindre våndor på sitt rum och så kommer två snälla valövervakare skuffandes med ett litet bord med hjul. På bordet ligger en liten valurna, vallängden, en lista på de röstberättigade på avdelningen, en stämpel, samt kuvert dit rösterna läggs och sedan klistras ihop medan man själv tittar på. Så att allt ska gå rätt till.

Vilken ypperlig service!

Jag kommer ihåg att jag var som ett barn på julafton då det var valdag. Jag tror jag bad mamma hämta mitt pass till sjukhuset, om-uti-fall-att jag skulle behöva bestyrka min identitet. Sedan satt jag och väntade på valövervakarna med stor iver. Säkert sådär som småbarn när de väntar på julgubben. Jag har aldrig trott på julgubben, så jag vet inte hur det känns. Det att jag inte trott på julgubben beror inte på min otroliga intelligens, utan på att mina föräldrar tyckte det var fräckt att ljuga för barn. Jag kommer faktiskt inte ihåg om jag måste bevisa att jag är just jag, men å andra sidan så är det ju ganska osannolikt att det ligger någon annan i mitt rum än jag, eftersom jag inte fick gå ut därifrån.

Jag undrar om denna otroliga möjlighet att utöva sina medborgerliga rättigheter (/skyldigheter) finns i många länder? Jag har hört att man i t.ex USA förlorar sin rösträtt om man avtjänar ett fängelsestraff. Det förstår jag inte. I Finland vet jag att fångar har precis samma rätt att rösta som vem som helst annan. Man blir ju inte en o-medborgare bara för att man gjort något galet.

Men igår fick jag gå till vallokalen i solskenet och ställa mig i röstningsbåset och skriva in siffran. Helt själv. Och sen släppa in min egen lapp i valurnan. Helt själv. Precis som det skall vara.

Normalt = härligt!