Jag har flera, flera gånger tänkt på vilken lyx det är att vara född i Finland. Det låter som en urvattnad klyscha att säga att det är en lottovinst att vara född här (speciellt såhär mitt i en snöstorm), men jag kan och vill inget annat säga!
Första gången jag fick diagnosen cancer hade det precis varit en katastrofal jordbävning i Pakistan och jag kommer ihåg hur tacksam jag kände mig att jag ”bara” hade lymfom och att jag bodde i Finland. De allra fattigaste, som drabbades värst av jordbävningen, fick bo under bar himmel i många månader, utan tillgång till vatten, mat, varma kläder eller filtar, medan jag blev behandlad av världens bästa hematologer på ett bra sjukhus. Gratis.
På självständighetsdagen 2011 hade jag varit hemma på ”semester” från sjukhuset i några dagar och var urlycklig över att jag skulle få vara borta från sjukhuset de kommande tre veckorna. Medan vi tittade på Okänd soldat slog det mig hur evinnerligt j*kligt soldaterna måste ha haft det på fronten. Jag grät nästan igenom hela filmen. Det är inte som om jag förut trott att de haft det speciellt skoj, men när jag själv låg totalt orkeslös i soffan, slog det mig bara hur otroligt starka de måste ha varit för att orka bära på full packning, vapen, ammunition etc, etc. Tänk vad obekvämt att sitta på ett lastbilsflak timmar i sträck, eller cykla i lera kilometer på kilometer eller ligga i skogen i regn och rusk. Och detta ofta utan tillräckligt med mat. Jämfört med detta verkade ju min situation som rena rama barnleken!
Igår tittade jag igen på Okänd soldat och slogs än en gång hur hemskt alla som var på fronten (och deras närmaste) måste ha haft det, men jag var inte alls lika emotionell som förra året. Däremot tänkte jag nog på att vore det inte för dem, skulle jag kanske aldrig haft chansen att få en av världens bästa cancerbehandlingar och må så bra som jag gör idag. Vad jag menar är att de som kämpade för att Finland blev och förblev en självständig stat har förtjänat all vår respekt.
Efter filmen bytte vi kanal och tittade med kritiska ögon på Självständighetsbalens gäster på slottet, främst då på vad de hade på sig, och allt gick tillbaka till det ”normala” igen..
