Tänk vilken tur att vara född i Finland!
07.12.2012 19:34 | Skriven av i OkategoriseradeJag har flera, flera gånger tänkt på vilken lyx det är att vara född i Finland. Det låter som en urvattnad klyscha att säga att det är en lottovinst att vara född här (speciellt såhär mitt i en snöstorm), men jag kan och vill inget annat säga!
Första gången jag fick diagnosen cancer hade det precis varit en katastrofal jordbävning i Pakistan och jag kommer ihåg hur tacksam jag kände mig att jag ”bara” hade lymfom och att jag bodde i Finland. De allra fattigaste, som drabbades värst av jordbävningen, fick bo under bar himmel i många månader, utan tillgång till vatten, mat, varma kläder eller filtar, medan jag blev behandlad av världens bästa hematologer på ett bra sjukhus. Gratis.
På självständighetsdagen 2011 hade jag varit hemma på ”semester” från sjukhuset i några dagar och var urlycklig över att jag skulle få vara borta från sjukhuset de kommande tre veckorna. Medan vi tittade på Okänd soldat slog det mig hur evinnerligt j*kligt soldaterna måste ha haft det på fronten. Jag grät nästan igenom hela filmen. Det är inte som om jag förut trott att de haft det speciellt skoj, men när jag själv låg totalt orkeslös i soffan, slog det mig bara hur otroligt starka de måste ha varit för att orka bära på full packning, vapen, ammunition etc, etc. Tänk vad obekvämt att sitta på ett lastbilsflak timmar i sträck, eller cykla i lera kilometer på kilometer eller ligga i skogen i regn och rusk. Och detta ofta utan tillräckligt med mat. Jämfört med detta verkade ju min situation som rena rama barnleken!
Igår tittade jag igen på Okänd soldat och slogs än en gång hur hemskt alla som var på fronten (och deras närmaste) måste ha haft det, men jag var inte alls lika emotionell som förra året. Däremot tänkte jag nog på att vore det inte för dem, skulle jag kanske aldrig haft chansen att få en av världens bästa cancerbehandlingar och må så bra som jag gör idag. Vad jag menar är att de som kämpade för att Finland blev och förblev en självständig stat har förtjänat all vår respekt.
Efter filmen bytte vi kanal och tittade med kritiska ögon på Självständighetsbalens gäster på slottet, främst då på vad de hade på sig, och allt gick tillbaka till det ”normala” igen..
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.
Hej Jenni! Hittade din blogg för en tid sen, du skriver vackert och tänkvärt. Sitter själv just nu uppe mitt i natten och äter och surfar, något som jag antar att största delen av världens befolkning inte gör då man vaknar hungrig mitt i natten. Har också själv tänkt mycket den senaste tiden på tacksamhet det känns som att sådant inte praktiseras alldeles för mycket här i världen. Jag är också tacksam för de möjligheter som Finland erbjuder, jag önskar att vi i vårt överflöd kunde bistå och bidra till ett bättre globalt samhälle också. Själv har jag det ganska tufft ekonomiskt just nu, säkert inget undantag i dessa tider… i november sågs Why Poverty? Temat på Yle, en rad dokumentärer som behandlar temat fattigdom ur globalt perspektiv och plötsligt blir mina ekonomiska bekymmer väldigt små i jämförelse. En god vän till mig brukar säga ”allting är relativt” och visst är det väl det. Att leva i tacksamhet är så gott.
Jag önskar dig styrka, mod och lycka i den stund du är i just nu, och så hoppas jag och ber att du blir frisk och att din fysiska hälsa blir som sättet du skriver och verkar som människa, hel och energisk. Allt gott till dig Jenni.
Godnatt.
Hej Jenni!
Mamma ar pa visit hos oss och berattade att du skriver blogg pa hbl. Idag satt jag mig ner med en kopp kaffe och laste alla dina blogg, du tog mig pa en ”emotional roller-coaster” som bara du kan gora. ”By the way” jag har inte hort sa har mycke ”jarkee” pa lange (jag har antagligen varit for lange borta fran Finland och dig). Om alla skulle lasa din blogg sa skulle vi leva i en battre varld, du far oss att bli manniskor igen.
Puss o Kram (jag ringer dig snart)
Fredi