Mitten av mars 2014

Mörkret och tystnaden börjar lägga sig över sjukhuset och staden och jag släcker lamporna, drar för gardinerna och tänkte försöka somna. Jag lägger mig på vänstra sidan i den smala sjukhussängen och kurar upp mig i fosterställning. Det är den enda ställningen jag känner mig trygg i, den ställning som flera, flera gånger förr fått mig ifrån de mörka tankar och den avgrund som eventuellt kunde vänta på mig i nattens mörka timma. Jag kommer att tänka på sagan ”Vem ska trösta Knyttet?”, eftersom Knyttet var emsamast i världen och just så känner jag mig i denna stund. Jag inbillar mig en kokong av skyddande energi som lägger sig över mig, men sen får jag klaustrofobi och angst och känner att jag inte kan andas, så jag skuffar iväg kokongen upp i luften. Jag tänker mig istället att mamma står bakom mig och masserar min rygg ovh mina axlar, som hon gjorde tidigare under kvällen innan hon gick. Det lugnar mig och jag talar småhögt med någon därute (en ängel, en ande, en gud, ett väsen i universum, jag vet inte vem jag tilltalar) och ber om att nästa dag skulle vara litelite bättre. Lite mindre ont i ögonen och munnen, så att jag skulle kunna hålla ögonen uppe mera än stängda under dagen och att jag skulle klara av att äta utan att aftan/ blämman skulle värka och göra så förbannat ont.

Jag vill inte ta sömnpiller/ insomningspiller för att hjälpa mig att sova. Detta beror främst på att jag under de två första dygnen på sjukhuset fick så mycket värkmedicin, illamåendepiller, sömnpiller etc, så att jag dag två eller tre var hög som ett hus och mådde så illa så jag bara spydde och yrade hela dagen. Efter detta gav de ingen värkmedicin eller sömnpiller åt mig på en eller två dagar (mitt minne räcker inte till för att komma ihåg detaljerna), så att jag skulle komma ner från mina höga höjder och balansen i min kropp kunde stabilisera sig.

Snart glider jag bort i sömnens sköna värld, en paus på 10 timmar från sjukhus, ont och obehag. Men även besök av diverse familjemedlemmar och bästa kompisar, som sitter vid min sida från morgon till kväll. Varje dag. <3